I fredags inledde jag min kungliga taxipass med ett par arlandakörningar som endast bjöd på tristess i vanlig ordning. Gråa terminaler i kombination med regn var inte så inspirerarde, lusten att fortsätta jobba i yttligare 12 timmar var inte på topp men måste man är det inte svårt. Jag hade ett par körningar med slutdestination centrala Stockholm. Vanliga Svenssons som kom tillbaka från sina jobb som de nyligen har börjat efter en skön, kanske ihop-lånad-till, semester. Man ser det på de, man hör småskämtsamma kommentarer om vädret och om hur det var bättre där du nu än må ha varit. Jag lyssnar, fäller några standardkommentarer om vädret och sen är vi framme. Vädret kan man prata om länge.. mkt längre än vad man skulle kunna tro.
Det intressanta började några timmar senare på Lidingö. jag plockade upp en långhårig kille som skulle in till östermalm. Han var sen till en privatfest som en vän till honom hade anordnat, han beklagade sig över sin sena ankomst. Han befarade att spriten skulle vara slut, jag lugnade… talade om att hans kompisar skulle spara lite till honom. Han började prata om sin tjej som hade lämnat honom. När jag frågade varför? svarade han med att förklara att han var sångare i ett hårdrockband och genom att återge det korta göra-slut samtalet. Han återgav samtalet:
Hon: Jag gillar dig men vi kan nog inte fortsätta ses…
Han: Varför?
Hon: Jo, jag gillar dig och så men du gillar hårdrock och att leka med döda djur på scenen så…
Han: Ok men, vad spelar det för roll?
Hon: Hmm, jo.. Jag är vegetarian så det passar inte så bra… Han: Det förstås…
Annars så var det en cool helg. Inget speciellt hände förutom det gamla vanliga… Söndagen gick som vanligt i Färdtjänsttecken vilket kan betyda kul men i detta fall betydde det bara tråkigt.
Ta hand om er mina vänner!
